Ikväll fick vi äntligen tillskottet vi hoppades så mycket på; Stella.

Alla som kan sin latin vet att Stella betyder stjärna och alla som kan sina hundraser vet att amstaff är bland det bästa man kan få uppleva…

Ser fram emot att få ha henne skinandes vid vår sida, även om hennes öron kan vara i vägen ibland…

Det finaste fyrbenta jag sett, I shit you not!

V ä l k o m m e n   S t e l l a !

Nedan kan vi se ett fint exempel på hur bra det engelska fotbollsförbundet lyckats i sin strävan att få bort problemen kring arenorna. Avskaffandet av ståplats ger verkligen en trygg och fin familjestämning, där alla känner sig välkomna!

”If you have children at the stadium, take them home!”

- BBC

Att bomba sönder Gaza är såklart en mänsklig rättighet, men tänk vilket lidande den där skvallertidningen i Sverige åsamkar oss, Guds Utvalda Folk!

Hela cirkusen är skrämmande lik den som följde Muhammadkarikatyren i danska Jyllands-Posten, och bekräftar bara återigen att religiösa människor är de största dagisbarnen på jorden. Desto mer skrämmande när det är en nation som uttalar sig på det sättet.

Idag är de tydligen dessutom arga på Norge pga deras planerade hyllning av Knut Hamsuns 150-årsdag. Notera nu att vårt grannland knappast firar nobelpristagaren Hamsuns nazisympatier när han var gammal, halvdöv och gaggig – utan självklart för hans författarkarriär och bländande bra böcker. Enligt samma logik borde Israel i så fall kritisera alla länder som tillåtit IKEA att expandera på sina respektive territorium, på grund av Kamprads gamla åsikter. Men vänta nu, det skulle ju i så fall innebära en visst mått av självkritik eftersom IKEA numera även finns i Israel? Inga odds jag skulle lägga veckopengen på i varje fall…

Tänk vad skönt det vore att vara som staten Israel, att kunna vara helt fri från kritik för att ens folkslag utsattes för något fruktansvärt för 65 år sedan. Man kan ju skylla allt på det. Vilket man också gör, uppenbarligen.

Buhu, det regnar på mig bara för att jag är jude, attans antisemitiska moln! Fy bövelen för denna nazisthimmel!

Kan medge att detta koncept med att ta över gatorna kanske hade en funktion för typ tio år sedan. Men knappast på ett sådant ställe. Den absoluta majoriteten av de maskerade svartklädda gatukombatanterna bor nämligen inte i Rosengård eller ett motsvarande område. De kommer sätta sig i en taxi och åka hem till sitt trygga villaområde efteråt.

Satt och snackade med en gammal kompis (som alltså är gammal i ordets rätta bemärkelse, säkert över ett halvsekel barre på nacken) och han hävdade att det var exakt samma sak med rörelsen i slutet av 60-talet. Dvs, rörelsen kapas av ett gäng från den övre tredjedelen av samhällsskiktet utan att någon frågar oss som lever mitt i smeten hur vi upplever det. Men de tar sig utan problem friheten att hålla på med sina clownerier å våra vägnar…

Förvirrade jävla snorungar!

“Hey little rich boy!”
- Sham 69

”Hylla den som hyllas bör – Det finns bara en Jackie Arklöv”

Kan inte själv påstå att jag sympatiserar med Jackie Arklöv. Verkligen inte, men det är egentligen sekundärt i det här fallet.

När jag var 14-15 hamnade jag i en situation där jag låg med ansiktet mot asfalten och hade tre blåklädda säckar skit på mig, vilka vevade som väderkvarnar med sina batonger överallt de kunde komma åt. Han som satt med knät mot min nacke lutade sig mot ner och skrek i mitt öra: ”Nu jävlar ska vi slå ihjäl dig, nu dödar vi dig!”.

Jag var inte ens delaktig i det som föregick detta, men även det är egentligen betydelselöst. Hade kommit fram till samma slutsats ändå; att de blåklädda agerar kontraproduktivt och skaffar sig livslångt motstånd helt i onödan.

Jag har sett sönderslagna småtjejer efter derbyn, har sett hur polisen kör rakt in i folkmassor med bussarna, blivit bitna av deras hundar och trampade på av deras hästar. Nu snackar jag om garanterat oskyldiga människor dessutom, vars enda fel är att de besökt en fotbollsmatch.

I varje fall så gjorde dessa tre fullvuxna män på min rygg vid tillfället ett mycket bra jobb att fastställa min åsikt redan där och då… Sedan är det av liten betydelse huruvida det finns enskilda bra människor inom den yrkesgruppen, mitt odelade förakt för den kåren kommer alltid sitta i min ryggrad sedan den där dagen för ungefär 15 år sedan.

Finner således ingen sympati alls för dessa av ”lagens väktare” som tagit illa vid sig i och med dessa budskap. Inte alls, som de beter sig. Det är lätt att vara tuff när man har beväpnade kompisar som backar upp en, men kanske inte lika enkelt på en småväg i Malexander? Naturligtvis är det synd om de anhöriga till de skjutna poliserna, men bara av den anledningen att de förlorat en närstående. Inte av det faktumet att deras närstående var poliser.

Banderollens formulering var klantig, och innebar tyvärr att fokus försvann från det ursprungliga budskapet – det som handlar om det statligt sanktionerade våldet vi fotbollsfans riskerar från polisen så fort vi går på en match … men det skiter naturligtvis mediadrevet i, och alla de som sväljer deras enkla sanning är egentligen så dumma att de inte förtjänar bättre heller.

På läktaren var det inte heller nåt snack, de små liven hördes i stort sett inte.

Gatans match blev avblåst eftersom de tydligen stod och tog nåt gruppfoto uppe i en skogsdunge(!?).

Varför kan man inte alltid få må så här bra?

Det här kommer jag kanske få äta upp… men det känns som att gå en boxningsrond mot en dvärg typ, hur fan kan man förlora då?!

Jag jobbar med en jeppe som brukar flasha sin DFG-gadd i tid och otid. På frågan vad han trodde om det stundande derbyt om en vecka fick jag svaret:

”Vilket derby? Jaha, fotbollen. Nja, jag ser mest fram emot hockeysäsongen. Jag går inte på så många fotbollsmatcher numera.”

Det här är svartvit sanning, och den som inte hajar det hysteriskt roliga i det citatet är antagligen gårdare själv.

Har packat ner mina luktsudd och musse piggpenna i ett litet rosa pennskrin och ser med spänd förtjusning emot att gå dit imorgon.

Hoppas bara de andra barnen inte doppar mitt huvud i toaletten, eller fäller krokben för mig i matsalen.

…jag, inom en snar framtid…

Ok, let´s ´ave it!!!

• Granne nr 1 skaffar asfalt/sten på uppfarten.

• Granne nr 2 vill inte vara sämre och kontaktar det företag jag är temporärt inhyrd för, för att utföra samma arbete 10 meter längre bort.

• Granne nr 3 springer ut med fradga runt läpparna och har halvstånd eftersom han inför sitt inre öga föreställt sig även sin uppfart med liknande layout…

Sen är hela cirkusen igång…

Nåväl, för att försöka återge det scenario som mött mig den senaste veckan försöker jag ta det i ordning:

0655 – The Mighty Male Hunter går till arbetet för att klara av banklånet som togs för att kunna köpa huset, för att utföra sina intetsägande mellanchefssysslor.

0734 – En unge i varje hus utbrister samstämmigt följande i en kakofoni: BWUÄHHÄHÄH!

0735 – Mamma, hyfsat groggy fortfarande efter det konstanta stesolidintaget sedan giftermålet börjar kravla sig upp ur sängen.

0807 – Mamma dricker Campari till frukost, fäller upp persiennerna och ser att någon fixar uppfarten, och ställer sig och dreglar på fönstret.

0930 – Efter noggrann applicering av smink tar mamma med sig solstolen ut på gräset trots duggregn och börjar smörja in benen med lotion medan hon sneglar på de snygga arbetarna på grannens uppfart. “Tänk om min lönnfete man kunde göra lite kroppsarbete ibland, utöver den där misslyckade spjälsängen han försökte sig på i vintras” tänker hon.

Och så fortsätter det, hela veckan. Ibland kommer hon över med en cola, ibland med en kaffe.
- Ni måste ju ta en paus nån gång, fnittrar hon medan hennes kåta blanka ögon spanar in våra spänstiga, seniga överkroppar.

09:15 – Mamma flyger på sin man och sliter av honom kläderna. Han undrar vad som flugit i henne, men är ändå med på noterna. Utöver sekreterarincidenten på kopiatorn när firmafesten spårat ur har han ju inte fått gräva på ett över halvår, och nog är det dags att Lillan får ett småsyskon.

…men inte en enda sekund under fyraminutersakten anar han att lilla frun fantiserar om de som byggde uppfarten till grannen, de som han själv kommer anlita nästa vecka…

A working class hero is something to be-
John Lennon